välkommen NI SOM OCKSÅ, precis som jag, är uppväxta i ett litet samhälle vet nog exakt vad jag pratar om när det kommer till det där stället där precis alla hängde. Det kunde vara en lokal pizzeria, ett grillkök eller en kiosk vid idrottsplatsen, helt enkelt något som blev den där magneten för alla sysslolösa ungdomar, ensamstående och barnfamiljer. Det var dit man gick av gammal vana och med förhoppning om att få träffa alla andra, få välbehövlig snabbmat till bråkiga ungar eller en bakistung mage eller helt enkelt bara för att få skrota runt och slå ihjäl några timmar.
”Min” pizzeria, där jag och mina vänner höll till, drevs av en man från Grekland kallad Greggan, ett smeknamn för Gregoire. Han var bullrig, skämtsam och generös, hade alltid lite…
