Allers Nr 42, 2023

På landet där jag växte upp fanns det alltid något nytt att upptäcka. Ett övergivet hus mitt i skogen, en ödslig folkpark eller platsen bakom bion där vi en gång hittade massor av 25-öringar på marken. Vi var 7–8 år och cyklade omkring i det som kändes som en stor värld då men som snart skulle bli för liten. Vi var detektiver och du skulle bara veta hur många mystiska fall vi stötte på! Vi lurpassade på suspekta bilar framför korvkiosken och antecknade noggrant alla jätteviktiga detaljer innan vi satte oss på cyklarna igen och hojade iväg. Till nästa äventyr. Folkparken var extra spännande. Under dansbanan hittade vi ölburkar och porrtidningar. Usch! Men om man hade pengablicken med sig kunde man även finna mynt längs bodarna där det om somrarna…

En gammal människa har svårt att andas, en närstående larmar om ett hjärtstopp och en berusad person blöder från bakhuvudet efter en olycka med en elsparkcykel. I en annan del av landet hotar en ung kvinna att ta sitt liv, samtidigt som en person skjuts ihjäl i en av våra storstäder. ”Jag har pratat med en person som tänkte ta sitt liv” En natt i larmoperatören Felicia Grapes liv ger ett tvärsnitt av akuta händelser som sker runt om i Sverige. Larmen kommer in slag i slag. Vem är personen som just nu går omkring ovetande om att det är just hen som är ett hjärtslag bort från att utlösa nästa larm? Umeå, Malmö, Stockholm, Karlstad – på en stor skärm som hänger från taket kan larmoperatören se vilka samtal…

Det lilla kvittenträdet med sina krokiga grenar, gärna planterat vid en mur eller södervägg, ger en exotisk touch åt trädgården. Skotten är, precis som blomfodren och senare frukterna, mjukt ullhåriga. Knopparna är vridna, med strimmor i skärt, och slår i maj ut till stora, vita eller svagt rosa blommor. De påminner mycket om äppelblom. Ännu bättre blir det när frukterna kommer frampå höstkanten. De kan vara runda eller päronformade och går då ofta under namnen äppelkvitten respektive päronkvitten. Det är dock inte mer än formen som skiljer dem åt, båda tillhör arten Cydonia oblonga. Med tiden skiftar frukterna färg, från en grönaktig ton via klargult till varmt gyllengult. Sätter du tänderna i en sådan frukt slår den dock tillbaka! Färsk är den både besk och träig. Frukterna behöver tillagas för…

TRÅDLEK MED TASSEN Katten Enzo är jättebra på att virka. Tur jag har så fin hjälp! Tyra Berglund NY VÄG Att gå vidare betyder inte att glömma. Det betyder att acceptera det som hände och fortsätta vidare. A.S. Sista strålarna Hösten är här men än kan vi njuta av de sista strålarna. Här skiner de vackert över Umeälven. Kicki Eriksson, Umeå Soffmys Detta är mina två gulliga barnbarnsbarn som sitter i soffan tillsammans. Visst ser de ut att ha det mysigt? Mayvor Ström-Hurtig Finaste konstutställningen Jag går på konstutställning varje dag i naturen, vilken turen jag har. Gratis så klart, apostlahästarna ger fart. Jag går på konstutställning uti naturen, med ny föreställning varje dag. Christina Börjesson FINN FEM FEL! I den högra bilden finns fem fel – kan du se…

I boken Kvinna utan mask kliver Hanne-Vibeke Holst in i konstnären Sonja Ferlov Mancobas huvud och berättar hennes historia i jagform. Den nya genren exofiktion är allt annat än enkel. – Det är en stor etisk utmaning att göra så här, säger den danska författaren. Jag talar med Hanne-Vibeke Holst i telefon från Köpenhamn. I viss mån talar jag också med Sonja Ferlov Mancoba, ryktbar dansk skulptör, född 1911, död 1984. Under fem års tid har Holst skrivit sig in i Ferlovs ungdomsår (1930–1944), som nu har blivit till en roman, Kvinna utan mask. ”Sonja skulle nog bli arg om hon läste” – Efter hand blev jag Sonja Ferlov, men hon blev också mig, säger Hanne-Vibeke Holst. Romanen hör till en litterär genre som blivit mycket populär under senare år,…

De oroliga av Linn Ullman. Jag älskar alla Linn Ullmans romaner, men denna är särskilt viktig för mig nu när jag är igång med att undersöka hur det är att växa upp med två stora konstnärliga egon. Hur särskilt ett konstnärsbarn” måste kämpa för en egen identitet. Linn Ullman är både en stor författare och en stor kännare av våra psykologiska landskap med deras hemligheter och lögner, som avtäcks i roman efter roman. En författares dagbok 2010–2020 av Suzanne Brøgger. Jag har varit begeistrad av Suzanne Brøggers författarskap. Jag var galen i den kosmopolitiska utblicken, intellektet, modet i att leva ut den man ville vara och den sanslösa livsglädjen, som strömmar genom alla hennes texter. Allt detta finner man också i dagböckerna, som är skrivna av en klok, fruktansvärt ärlig…