Allers Nr 47, 2020

Saffransbullar redan, och glögg? – är det kanske några som tänker när de läser innehållet i veckans Allers. Själv tycker jag att det är precis lagom tajming. Hur länge till ska man stå ut med mörkret utan att få börja smaka på julen lite grand åtminstone? Det är ungefär som att jag tycker det räcker med åtta repetitioner på gymmet istället för tio. Man härdar ut tills man tycker det är jobbigt, sedan gör man en gång till – som då är jättejobbig. Sedan lägger man av. Eller börjar värma glöggen. Jag vet, det lär inte bli någon maratonlöpare av mig. Minsta motståndets lag gäller. Med den extra paragrafen att har man något gott i skafferiet kan man lika gärna äta upp det med en gång. Varför dra ut på…

Ett barn som dog, en syster som tvingades att byta hjärta och en mamma som drabbades av cancer. Livskriserna i Minnas liv har varit tuffa och blivit berättelser till tröst för både henne och andra. Det var en stjärnklar julaftonskväll och Minna tände marschaller ute på gården, tillsammans med sin fyraårige son. William stannade upp och pekade upp mot himlen. Mamma, du behöver inte vara ledsen för att Emma inte kommer. Hon tänder stjärnorna nu. Minna, som var höggravid vid tillfället, blev först helt stum av sonens ord. – Sedan sa jag att Emma ju låg i min mage. Några dagar senare skulle vi åka till sjukhuset i Uppsala för att bestämma ett datum för kejsarsnitt, säger Minna Paananen, 44. Hon berättar att hon visserligen tyckte att den lilla hade…

Vita skridskor med luddiga kanter. Det var de som skulle förändra allt. Christine Bylund var sju år gammal och hade precis fått sitt livs första skridskor av sina föräldrar. När jag tog på mig de där konståkningsskridskorna skulle jag kunna åka! Jag trodde det på riktigt. Det var ett magiskt tänkande, men det funkade såklart inte. Och det gick inte jättebra att åka skridskor med rollator, säger Christine och skrattar. Hennes föräldrar var fast övertygade om att deras tvillingar skulle få göra precis allt som alla andra barn. Att Christine och hennes bror var cp-skadade hade ingen betydelse. Det är tack vare mamma och pappa jag blivit den jag är i dag. De har undanröjt hindren och kämpat för vår rätt till assistans och våra mänskliga rättigheter många gånger. Om…

Färgglada schampokakor, flingsalt i lösvikt och en stor glasbehållare med bikarbonat syns bland varorna på hyllorna i den nyöppnade butiken Vågen i Östersund. Sedan ett par månader tillbaka satsar man här på att sälja matvaror och städ- och hygienartiklar utan förpackningar, något som visat sig gå hem. Det är verkligen ett stort åldersspann bland kunderna, vi har allt från nioåringar till nittioåringar här. Det är kul att hela tiden se nya ansikten, säger Fanny Näslund, 25, som tillsammans med Estefania Coral Andrade, 28, och Johanna Björkman, 25, driver butiken. Dörrarna mot gågatan glider upp. Förstagångskunden Anna Strandin kliver in på Vågen. Hon har läst om butiken i lokaltidningen och gillar idén om att minska på antalet förpackningar. – Om man tittar på vad man köper under en vecka är det…

BLOMMOR & TRÄDGÅRD Redaktör: MARIE KASIMIR BLOMMOR@ALLERS.SE Lättgjord grankrans A. Material En halmstomme i valfri storlek, grönt material – till exempel granris klippt i små bitar, grön spoltråd att binda med, kraftig så kallad elefanttråd i bit att fästa med, kvistar av lärk samt pynt, vackra band och snören till dekor. Du behöver även en avbitartång. Materialet till kransen hittar du i välsorterade blomsteroch hobbybutiker. B. Bind kransen 1. Fäst spoltråden runt stommen. 2. Lägg bitar av granris åt samma håll och bind på plats. Arbeta inifrån och ut så stommen inte syns från något håll. 3. Fortsätt med nya småbuketter av granris. Lägg dem omlott så att de nya granrisbuketterna täcker föregående rads bindställe. Tråden låter du löpa med hela tiden. Dra åt hårt med flera varv spoltråd så…

Hon minns den första graviditeten. Adalheidur Sigurdardottir, 40, strök stolt handen över magen och framför sig såg hon den lilla flickan hon snart skulle bli mamma till. – Jag var full av förväntan och reflekterade över vilken slags mamma jag skulle bli. Först och främst hoppades jag att min lilla flicka var frisk och att hon skulle bli lycklig. Jag föreställde mig hennes första steg, hoppades att hon skulle få vänner och att hon skulle trivas i skolan, hitta en fritidsaktivitet och bli glad – och inte minst hoppades jag att hon skulle bli en mer lätthanterlig tonåring än jag själv hade varit, säger Adalheidur och ler. Hon glömmer aldrig stoltheten och lyckokänslan som fyllde henne när dottern föddes. – Jag var lycklig över min friska och välskapta lilla tjej…