En av de coolaste kvinnorna jag känner bjöd mig nyligen på ett fantastiskt spadygn. Det enda jag gjort för att förtjäna detta var att sätta denna kvinna till livet för 25 år sedan. Min dotter Hedda och jag flydde verkligheten för en stund. Vi åkte bland annat hiss mellan hotellets våningar. Inte bara för att, men varje gång låtsades vi att vi inte såg något utan bara lyssnade på hissröstens instruktioner. ”Dörrarna öppnas”. Det var ju en helt korrekt information. Dörrarna gick upp och med slutna ögon rörde vi oss framåt. ”Dörrarna stängs”, och vi hade inte ens kommit två steg. Nu kunde vi ju tjuvkika och inse att dörrarna inte alls stängdes. Det här roade oss varje hisstur, men egentligen är det ju inte roligt alls.
I Nederländerna finns…
