En stadsgata har sina stÀmningar och övertoner. Den tar oss dit vi ska, men den leder ocksÄ till fantasins metropoler och minnen. KÀnslan av Berlin dyker upp varje gÄng jag rör mig lÀngs Götgatan i Stockholm, den platta rakstrÀckan mot Skanstull med sina butiker, fik, ölsjapp och kebabhak, skönhetssalonger och klÀdaffÀrer, en plats för dem som bor i kvarteren.
DĂ€r under trĂ€den, med trafik och mĂ€nniskor, öppnar sig en dagdröm om en annan stad. Kanske Ă€r det smĂ„staden Stockholms öde, att hela tiden drömma om nĂ„got större och mer centralt. NĂ„, det Ă€r inte fel med storstadsdrömmar, alltid leder de nĂ„gon vart. Jag har ocksĂ„ börjat gilla lĂ€genheter pĂ„ första vĂ„ningen, i nĂ€rkontakt med gatan. NĂ€r David Bowie och Iggy Pop bosatte sig i Berlin 1976 flyttade de in pĂ„âŠ
