ISANDE STORMBYAR SVEPER förbi där jag, precis som dagen innan och dagarna dessförinnan, står som en plockad, dum gås i vattenbrynet. ”Sjuk i huvudet” är känslan. Sakta vinglar jag utåt, stenarna på botten smärtar fötterna lika mycket som kylan, innan jag slutligen, alldeles för sakta, sänker ner mig själv under ytan. Vattnet håller en temperatur om dryga fyra grader. Det är plågsamt, inte minst eftersom jag måste tvåla in mig och upprepa nigningen.
Det är en tidig marsmorgon 2020 och jag har tillsammans med familjen flyttat ut till skärgårdsön där vi arbetar på distans från jobb och skola i hopp om att klara oss undan den nya pesten covid. Det ska dröja ännu en månad innan vi vågar sätta på vattnet, så hygienen måste således upprätthållas på det här bökiga viset.…
