SÅ LÄTT MAN glömmer, tänker jag, några sidor in i nigerianska Chimamanda Ngozi Adichies nya roman. Där möter läsaren Chiamaka, en kvinna i trettioårsåldern, instängd i sin lägenhet när coronapandemin härjar som värst. Plötsligt är jag där igen, minns skräcken, munskydd, restriktioner, dödsfall.
Chiamaka är reseskildrare, bor i USA, kämpar för att skriva en roman. Ensam i lägenheten tänker hon tillbaka på tidigare kärlekar, vänner, liv. Där finns bästa vännen Zikora, framgångsrik advokat, kusinen Omelogor, inflytelserik finanskvinna, och Kadiatou, Chiamakas hushållerska. ”Att se tillbaka på det förflutna var att översvämmas av sorg”, tänker hon. Hon minns mannen Darnell, ”akademikernas Denzel Washington”, lärare i konsthistoria, en man med ”intensiv skönhet” som hon en gång blev handlöst förälskad i. Chiamaka längtade efter ”gammaldags kärlek”, men Darnell var mest intresserad sex.
Drömräkning är…
