”DET ÄR SOM om vi springer framför oss själva”, säger jag ofta under mina föreläsningar. En mening värd att begrunda. Vad väcker den i dig?
För mig symboliserar den tiden vi lever i. En tid av att alltid vara på väg någonstans, mentalt, fysiskt och själsligt. En tid där vi ligger steget före, sällan närvarande. Sällan här. Sällan nu. Alltid sen. Jag brukar likna det vid ett ekipage med häst och ryttare, men att ryttaren springer framför sin häst i stället för att rida på den. En symbol för att vara i kontakt med sig själv och sin kropp eller inte.
Jag är på många sätt grundad i allt jag jobbat mig igenom de senaste åren i form av personlig utveckling, skilsmässa, nytt liv, bearbetning, egna coachningtimmar och processer inuti.…
