BERI RÖR SIG VANT uppför trapporna vid sidan av stora scenen. Plyschsätena går i starkt rött och dovt grönt, i rummet intill repas en pjäs, det sjungs därinne. Något trappsteg till, in genom dörren, en sväng till höger i korridoren, framme i logen. Under våren spelas teaterversionen av Pappa Pellerins dotter, barnboken från 1963 av Maria Gripe, här på Orionteatern. Och lika länge är det här i logen som Beri Gerwise, genom en mossgrön stickad tröja och ett halsband av röda träkulor, iklär sig huvudrollen som Loella. Men förutom de fysiska attributen delar de något annat – en igenkänning av förlust, sorg, saknad och längtan. Tolvåriga Loella blir plötsligt övergiven av sin mamma, som i ett handskrivet brev berättar att hon rest mot Amerika. Beris berättelse är en helt annan,…
