På antiksidorna, 92–93, hyllas det finske designföretaget Marimekko och det får mig osökt att tänka tillbaka till sommaren 1976, när jag för några veckor fick hyra en häst i stallet och sköta om som min egen. Statusen var höjd, jag var en i gänget av stalltjejer och njöt varje sekund. Platt fall när mamma tredje dagen kom för att skjutsa mig hem. Jag hörde henne ropa mitt namn, tittade ut från boxen jag höll på att mocka och fick se henne stå där, i motljus från stallporten. Solen strilade och man såg varje hö- och halmstoft som virvlade i luften. Och konturen av min mamma. Andras mammor höll sig i bilen om de inte var lämpligt klädda för ändamålet. Men där stod min mamma, mitt en solstråle iförd en kaftan…
