”Han sjunger ofta den här låten”, viskar min kompis. Han, en lång gänglig man i sina bästa år, det vill säga runt 85, tar ton och tittar rakt fram. Inte på skärmen där textraderna allt eftersom blir synliga. Det behöver han inte. Han kan den här låten utan och innan: ”När man söker stunder, sorger glömma, är det skönt att vaken gå och drömma”, sjunger han och snart stämmer flera gäster in i Arne Qvicks Rosen: ” Ty just nu i dag så köpte jag en liten ros i en blomsteraffär”.
Min kompis har tagit med mig till ett heligt rum, eller egentligen är det en rätt så sjabbig krog, men det är här folk blir frälsta. Inte i Gud, men i sången, i att för några minuter våga ställa…
